Ett spärrgaller, även kallat drottninggaller, är ett galler som drottningen inte kan ta sig igenom. Därmed kan du hantera bisamhället. Du kan till exempel använda det för att hindra drottningen från att gå upp i skattlådan. Då lägger drottningen inga ägg i skattlådan och du kan honungen från bisamhället skörda. Men du kan också, med hjälp av ett spärrgaller, tvinga drottningen att stanna i en viss del av kupan. Om du till exempel vill ta bort den undre yngellådan för rengöring eller för att göra vaxkaksförnyelse, kan ett spärrgaller användas. På så sätt ser du till att drottningen blir kvar i den övre yngellådan. Oftast kan du stimulera henne att gå uppåt genom att blåsa in rök med en rökpust i flustret. Då kan du placera spärrgallret på den undre lådan. Därefter sätter du tillbaka den övre lådan. Då bör det förhindra att drottningen kan komma ner i en undre låda. Efter några dagar kontrollerar du om det finns ägg i den undre lådan. Om så inte är fallet sitter drottningen ovanför gallret, i den övre yngellådan. När allt yngel har krupit ut i den undre lådan kan du ta bort den och/eller byta ut vaxkakorna.
När du köper spärrgaller är flera saker viktiga. Det allra viktigaste är storleken på bikuporna du använder. Om du har en Spaarkast kupa behöver du ett spärrgaller som passar Spaarkast kupa. Och om du har en Dadantkupa måste du välja ett galler som passar Dadantkupan. Skillnaden mellan dessa galler är enbart måtten. Spärrgallret för Spaarkast kupa är cirka 47 x 42 cm och för Dadantkupa 50 x 50 cm.
Det finns fler skillnader mellan spärrgaller, till exempel vilket material de är gjorda av. Följande material är vanliga och har olika för- och nackdelar. Mest använda är spärrgaller i galvaniserat stål eller rostfritt stål (rostfritt). Detta är en spjälmodell där arbetsbin lätt kan passera, men drottningen, som är större, inte. Nackdelen med ett sådant galler kan vara att – om en spjäla böjs – får du den ofta inte rak igen och drottningen kan smita igenom. Ett annat populärt material är plast. Fördelen med plastspärrgaller är att de är lätta, prisvärda och ofta finns i olika tjocklekar. Dessutom kan spjälorna inte böjas och det blir heller ingen värmeförlust, vilket är idealiskt för en nybörjare. Ett annat alternativ är ett aluminiumsgaller. Detta är ofta ett mycket tunt galler stansat ur en aluminiumplåt. Det är också fördelen: det syns knappt i bikupan mellan lådorna och det blir nästan ingen värmeförlust eftersom det är så tunt och knappt har kontakt med uteluften. Slutligen finns träspärrgaller. Det är ett snyggt galler som fungerar bra och har låg miljöbelastning. Behövs det inte längre eller är det till slut utslitet: då kan det läggas på komposten eller i brasan. Fördelen med metallgaller, aluminiumsgaller och rostfria galler är att de alla kan rengöras med en gasbrännare. Det går snabbt och enkelt. Av värmen smälter vaxet och gallret blir rent. Samtidigt desinficerar du det också med värmen. Du kan även använda en spärrgallerskrapa, dessa finns för galler i stål och/eller plast.
Börja med att välja vilken kupstorlek du ska använda spärrgallret till, exempelvis för Spaarkast kupa. När du gjort det vet du vilken storlek du behöver. Utifrån detta kan du se vilka material spärrgallret finns i. Du kan till exempel välja ett spärrgaller i rostfritt stål eller ett spärrgaller i plast. När du köper ska du alltså främst titta på storleken och vilket material du vill ha.
Ett spärrgaller används främst vid honungsskörd. Har du ett starkt samhälle med en eller två yngelrum och vill skörda honung, placerar du gallret ovanpå yngelrummet och ställer skattlådan ovanpå gallret. Då kan drottningen inte komma upp i skattlådan och du håller honungen fri från ägg och larver. Spärrgallret gör helt enkelt att drottningen inte lägger ägg i skattlådan. Därmed kan du slunga honungsramarna utan föroreningar.